Connemarahjärta

Idag hade jag äntligen tid att rida lite igen! Och det var sådär riktigt roligt måste jag säga. Okej att det kanske inte gick sådär jättebra, men det var kul! Missade att ta på mig sporrarna och tänkte att det fick gå ändå. Men det var knappt att ponnyn gick. Vet inte varför det blivit en sådan grej på dressyrpassen, han svarar alldeles utmärkt för skänkeln utan sporrarna när jag rider markarbete eller hoppning. Eller utomhus med för den delen, såvida han inte är rädd för något då såklart...

Idag återupptog jag arbetet på framdelsvändningarna i alla fall. Jag hade inga koner men red en övning som kallas spader ess. Jag gjorde den i litet format där kvadraten är lika stor som halva ridhuset, men kan rida den i stor variant också men vi trivs bra med att det händer grejer ganska fort. Skritt är definitivt inte vår bästa gångart.