Connemarahjärta

Idag red jag ut en sväng med den kära vita. Återigen blev det ett varv runt dammen (med några om- och kringvägar). Egentligen var det väl inget optimalt väder för att rida ut själv på fegharen, men eftersom det vart regional ponnyhoppning idag och ska vara regional hästhoppning imorgon så är stora ridhuset inte brukbart för ridning på eftermiddagen och mellanridhuset samt nya ridhuset förmodligen fullt med folk. Så viktigt är det inte att trimma på banan, vi är ju vana att träna mycket ute.

Så uteritt blev det. Men vilken uteritt sen! Gedion gick helt bonkers. Han var spritt språngande galen emellanåt, enda gången jag minns att han uppfört sig i närheten var under vår första distanstävling tillsammans för snart tre år sedan. Herregud. Han blev stark, lyssnade inte, skuttade omkring och tog bettet vid flera tillfällen. Plötsligt ångrade jag att jag inte investerat i ett nytt bett att rida ut på.

Vi kikade lite på tunneln också som man ska rida igenom för att komma till stockarna. Jag har ju aldrig varit där men bestämde att idag inte var rätt dag att se om den vita tänkte gå i en tunnel under en stor väg eftersom jag dels var själv och dels inte hade pratat med någon om vart jag skulle rida. Förmodligen hade det gått bra men man behöver ju inte utmana ödet...