Connemarahjärta

Idag stod det uteritt på schemat för min ena storhästgrupp, något som de gärna ville göra trots de mörka molnen på himlen. Den vita var förberedd och fick trampa först i ledet. Han var suuuperseg till att börja med och stod emot, skyggade samt drakblåste tills vi kommit förbi "fallet" vid dammen, sen trampade han på riktigt bra och kändes energisk. Strax därpå började det såklart regna...

Vi bestämde att ta kortaste vägen tillbaka och avsluta lektionen i ridhuset. Gedion är inte särskilt förtjust i regn och ökade tempot mer och mer ju närmare hem vi kom. Jag fick hålla in honom en del för att hästarna (den största 170+ ) skulle hänga med bakom. Knasiga ponny! Men idag var han lika dyr som igår i alla fall och inte sådär snorbillig som förra måndagen när jag red ut.

Efter uteritten blev han ordentligt ompysslad av några av tjejerna i stallet, det gillade han med största sannolikhet! Han fick en fin fläta i manen också som jag lät vara kvar, jag hade ju ändå tänkt göra något åt manen så den hamnar mer på en sida igen.

Med gårdagens fina väder kändes det som en utmärkt plan att rida ut med Frida och Solen. Frida hade lovat att visa mig lite fler ridvägar på andra sidan tunneln, och med bra förklaring och sämre lokalsinne tror jag nog ändå att jag ska lyckas hitta runt lite där nu. Det började dock väldigt tveksamt med att varken Solen eller Gedion ville gå först utan stannade innan vi ens kommit till skogen... Fåniga djur. Därefter gick det dock hur bra som helst och Solen fick traska först med Gedion i släptåg.

Så nu vet jag också var dessa stockar är som barnen ofta pratar om att man kan hoppa. Hur fint som helst. Vissa stockar var små och söta, andra var rena bamsehindren. Det får nog bli en tur dit och skutta en dag, Gedion fick hoppa en yttepytteliten stock igår bara. Dock var han tvungen att stanna och titta på den först.

Jag hoppas verkligen att det fina vädret håller i sig så att stigarna är lika fina framöver!

Igår när jag var klar med mina lektioner sken solen, så jag bestämde mig för att jobba klart, fixa lite papper och sedan rida ut. Allt som tiden gick blev det mörkare och mörkare på himlen men jag hoppades att jag skulle vara snabbare än regnet.

Planen var att rida runt dammen igen, fast åt andra hållet för en gångs skull och då kunna skynda mig lite mer på tillbakavägen ifall det regnade. Tanken var kanske inte så dum, men när vi kom till sågen (vilket inte är långt alls) så fick jag inse att regnet nog var snabbast trots allt, så vi vände och red in i nya ridhuset. Strax därefter öppnade sig himlen. Gedion trodde att varenda vägg skulle äta upp honom när det smattrade på taket. Han har ju aldrig varit i nya ridhuset tidigare så han var ganska nervös må jag säga.

Rida lite ordentligt var knappt att tänka på eftersom han var så spänd och när det började åska var det bara att kapitulera för omständigheterna och gå tillbaka till stallet. Kan meddela att vi blev dyngsura bara på den lilla biten...

Idag red jag ut en sväng med den kära vita. Återigen blev det ett varv runt dammen (med några om- och kringvägar). Egentligen var det väl inget optimalt väder för att rida ut själv på fegharen, men eftersom det vart regional ponnyhoppning idag och ska vara regional hästhoppning imorgon så är stora ridhuset inte brukbart för ridning på eftermiddagen och mellanridhuset samt nya ridhuset förmodligen fullt med folk. Så viktigt är det inte att trimma på banan, vi är ju vana att träna mycket ute.

Så uteritt blev det. Men vilken uteritt sen! Gedion gick helt bonkers. Han var spritt språngande galen emellanåt, enda gången jag minns att han uppfört sig i närheten var under vår första distanstävling tillsammans för snart tre år sedan. Herregud. Han blev stark, lyssnade inte, skuttade omkring och tog bettet vid flera tillfällen. Plötsligt ångrade jag att jag inte investerat i ett nytt bett att rida ut på.

Vi kikade lite på tunneln också som man ska rida igenom för att komma till stockarna. Jag har ju aldrig varit där men bestämde att idag inte var rätt dag att se om den vita tänkte gå i en tunnel under en stor väg eftersom jag dels var själv och dels inte hade pratat med någon om vart jag skulle rida. Förmodligen hade det gått bra men man behöver ju inte utmana ödet...

Ja, igår blev det en runda ute igen. Dock själv den här gången, och det hade börjat skymma när vi begav oss. Det var sannerligen inte till vår fördel. Inte mindre än sju gånger försökte herr Ponny resa sig och vända hem. Bland annat två gånger för några joggare och flera gånger för en höggljudd gräsand.

Vi tog ungefär samma runda som i lördags, jag tänker att det är lika bra att "nöta in" en runda så han får känna sig lite trygg på den innan jag utforskar skogen mer. Det roligaste verkar vara att galoppera i uppförsbackarna på hemvägen trots att jag ber om trav upprepade gånger... Lite väl stark och lite väl ouppfostrad i skogen...

Det tog oss ungefär en halvtimme runt vilket var ganska lagom eftersom jag inte mådde så bra. Han var väldigt torr och fin i benen efteråt trots att det bara var en så kort runda. Känns bra att han inte blir tjockare i benen än att det går över så fort.

Egentligen hade jag väl kanske inte tänkt att rida alls idag eftersom jag hade en ganska tung arbetsdag idag men när vädret var så fantastiskt fint tänkte jag att jag ju kunde rida en sväng runt dammen idag också. Jag kunde verkligen inte låta bli, det är ju så härligt att rida nu när det är varmt och skönt men inte massa plågsamma insekter.

Vi fick lite sällskap också av Moa och Osk vilket kanske var tur, Osk är inte alls en sådan fegishäst som Gedion är. Moa visade mig ytterligare en alternativ väg runt dammen så nu kan jag inte mindre än tre ^^

Det var jättetrevligt i alla fall, Osk traskade så glatt på och Gedion var glad att någon annan gick först idag. Vi travade och galopperade några små bitar också och jag inser att jag nog får leta efter ett annat bettalternativ under en övergångsperiod för idag kunde jag inte hålla honom ordentligt. Han blir för stark för mig ute just nu, jag fick ta alldeles för hårt i honom. Får se lite vad jag hittar på, eller om jag får hoppas att det går över av sig självt när han varit ute lite mer.

Ja, vi överlevde den lilla turen runt dammen även om Gedion var sjuuuukt tveksam till om han verkligen vågade. Men serrni, det gjorde han. Med en stor portion övertalning. Faktum är att han var tveksam redan innan vi kommit av Klämmestorps gårdsplan. Men han traskade på tappert även om det längs vägen fanns diverse förmodligen ponnydödande stallbyggnader, hästar, broar, vattendrag och buskar.

Det är en riktigt, riktigt mysig liten runda. Ska se en dag nästa vecka om jag kan utforska ännu lite mer av de stigar som finns däromkring. Kanske få med mig kameran också och visa hur fint det är =)

Vi skrittade i princip hela vägen, travade några korta bitar ibland bara när han blev lite för såsig och behövde något annat att tänka på. Jag tror i alla fall att han, sina rädslor till trots, tyckte det var ganska trevligt att få sträcka på benen utomhus lite mer.

Igår så gick jag med när en av de andra grupperna red ut. De skulle rida "runt dammen", något jag förstått är vanligt på lektionerna. Men jag har aldrig sett någon damm. Jag har ju faktiskt ridit ut en gång för flera år sedan på en häst som nästan ingen kommer ihåg, men det enda jag minns är att det var i skogen. Inte mycket minne att hurra för där!

Som sagt, igår fick jag lärt mig en liten runda i alla fall vilket ju verkar passande eftersom jag hoppas att äntligen kunna rida ut imorgon. Men. Det finns ett stort MEN. I början av rundan så finns det något som Gedion förmodligen skulle klassa som ett gigantiskt vattenfall. Det var det inte, men det lät ganska ordentligt. Det kommer bli spännande att se om Herr Ponny kommer våga sig förbi där eller inte. Jag är inte jättesugen på att behöva sitta av och leda honom förbi (för om man kan gömma sig bakom matte så är det mesta lite mindre läskigt).

Så, mina kära vänner, håll tummarna för mig idag!