Connemarahjärta

Igår skulle jag skritta runt dammen på den gode herr vit innan jobbet. Det skulle bara bara en kort, kravlös och trevlig tur. Hade jag gillat barbackaridning hade jag förmodligen struntat i sadeln. Så det blev premiär för hackamoret. MYCKET dum plan. Han körde en serie med stegringar och snurrande att jag fick tugga grus ute i skogen. Bra där. Fick gå tillbaka till stallet och tränsa om till riktigt bett så jag skulle ha en chans att få ner honom om han reste sig igen. Ut igen. Ponny ännu räddare för allt än innan första biten men återgick sen till att varva hysterisk med helt lugn precis som han brukar. Man tycker ju att han borde ha vant sig vid att rida ut själv vid det här laget...

Oavsett så var jag bara lite öm i ryggslutet igår men idag är jag helt mörbultad. I'm too old for this shit. Att ramla av alltså. Tur att kära herr iPhone klarade sig i alla fall. Jag hade fått höra resten av livet annars att jag krossat honom på en veckas tid.