Distansritt
Här kommer ett äldre inlägg till som är av den äldre sorten. Det här är från en numera avslutad blogg och handlar om när jag och Gedion startade vår första (och hittills enda) distansritt, något som var både roligt och intressant. Publicerat söndag den 5 april 2009.
Så igår var det distansritt på Sämsholm. Vi skulle rida Prova på 20 km.
Har vart nervös som tusan för den lilla distansritten, men det gick bra. Det var inte så dramatisk som man kunde föreställa sig, vår grupp startade i skritt. Skönt väder och Gedion traskade glatt på och höll jämna steg med Valpen och resten av folket.
Fast jag måste erkänna att jag ett tag undrade vad jag utsatte min stackars ponny för. Vi hade ridit ca en halvmil (dvs en fjärdedel) var han ganska ordentligt svettig men drack inget trots att han blev erbjuden, och han såg trött ut i allmänhet. Trodde faktiskt att jag missbedömt honom så mycket att han inte skulle orka i mål och klara veterinärkontrollen. Var rätt nedslagen då. Men vi tog ett break och gick med hästarna 3-4 km eller något och då piggnade han till för att sedan bli alldeles galen Hade dragit på honom hackamoret då han gått bra på det innan eftersom han är dösnäll att rida ut på och det är lättare för honom att dricka med det än med vanliga tränset, något som jag verkligen fick ångra! Han blev som ett jäkla lokomotiv och jag fick nästan inte hejd på honom. Vi blev ju omridna av flera andra ekipage från de längre klasserna som han mer än gärna ville haka på
Men, han lugnade sig emellanåt för att sedan gå tillbaka till att galoppera på stället, hoppa in i Valpen eller trava i nån krabbgång. Men allt som allt skötte han sig bra för att vara första distansen för någon av oss. Klarade veterinärkontrollen när vi kom tillbaka också, något som jag var nervös över då han var stel i höger bak på vet. kontrollen innan start, men det hade försvunnit. Han hade 33 i puls innan vi startade och 46 i puls 10 min efter målgång. 60 var maxgränsen.
Kan säga att det definitivt kommer bli nån mer distans för oss, det var superkul och alla var jättetrevliga. Att det var fint väder gjorde bara saken bättre
En liten bild som hinknissen Öhman tog precis efter vår inte så dramatiska målgång på tiden 14:45:06 (vilket gav en ridtid på 3 timmar och 6 sekunder. Tillåten tid var 2-3,5h) Öhman ska ha en stor eloge för den stora insatsen! *tackar och bugar*
Så igår var det distansritt på Sämsholm. Vi skulle rida Prova på 20 km.
Har vart nervös som tusan för den lilla distansritten, men det gick bra. Det var inte så dramatisk som man kunde föreställa sig, vår grupp startade i skritt. Skönt väder och Gedion traskade glatt på och höll jämna steg med Valpen och resten av folket.
Fast jag måste erkänna att jag ett tag undrade vad jag utsatte min stackars ponny för. Vi hade ridit ca en halvmil (dvs en fjärdedel) var han ganska ordentligt svettig men drack inget trots att han blev erbjuden, och han såg trött ut i allmänhet. Trodde faktiskt att jag missbedömt honom så mycket att han inte skulle orka i mål och klara veterinärkontrollen. Var rätt nedslagen då. Men vi tog ett break och gick med hästarna 3-4 km eller något och då piggnade han till för att sedan bli alldeles galen Hade dragit på honom hackamoret då han gått bra på det innan eftersom han är dösnäll att rida ut på och det är lättare för honom att dricka med det än med vanliga tränset, något som jag verkligen fick ångra! Han blev som ett jäkla lokomotiv och jag fick nästan inte hejd på honom. Vi blev ju omridna av flera andra ekipage från de längre klasserna som han mer än gärna ville haka på
Men, han lugnade sig emellanåt för att sedan gå tillbaka till att galoppera på stället, hoppa in i Valpen eller trava i nån krabbgång. Men allt som allt skötte han sig bra för att vara första distansen för någon av oss. Klarade veterinärkontrollen när vi kom tillbaka också, något som jag var nervös över då han var stel i höger bak på vet. kontrollen innan start, men det hade försvunnit. Han hade 33 i puls innan vi startade och 46 i puls 10 min efter målgång. 60 var maxgränsen.
Kan säga att det definitivt kommer bli nån mer distans för oss, det var superkul och alla var jättetrevliga. Att det var fint väder gjorde bara saken bättre
En liten bild som hinknissen Öhman tog precis efter vår inte så dramatiska målgång på tiden 14:45:06 (vilket gav en ridtid på 3 timmar och 6 sekunder. Tillåten tid var 2-3,5h) Öhman ska ha en stor eloge för den stora insatsen! *tackar och bugar*
Flockdynamik och flockbeteende
Jag har startat upp en ny kategori; "Äldre hästinlägg" där jag publicerar lite gammalt material från min andra blogg Klottrat av AnKi. Det här är ett inlägg om flockdynamik bland hästar. Det fanns en del bitar i inlägget som gjorde mig lite illa till mods så dem har jag klippt bort, men det är inget väsentligt som försvunnit. Inlägget är publicerat 25 juli 2011:
Sjukt intressant är det dock det där med flockdynamik.
Hästar lever i hierarkiska haremsflockar. Det är alltså en flock bestående av en hingst och ett gäng ston där det finns en rangordning. Det vet de flesta som läst lite om hästars naturliga tillvaro. Det är dock sällan som hingsten faktiskt är högst i rang, ofta är det något av de äldre stona. Eftersom hingsten är far till alla föl i sin flock så jagas unghingstarna iväg så småningom medan ungstona oftast självmant letar reda på en ny flock. Flockarna brukar vara relativt små, de stora hjorderna som visas på TV brukar vara flera flockar.
Hästarna är också flyktdjur och gräsätare. De spenderar i runda slängar ca 18 timmar på att beta. I och med att de flyr vid fara gäller det för fölen att komma upp på fötterna relativt snabbt. Här visar sig survival of the fittest ganska tydligt, precis som bland många andra djurungar. Föl som inte klarar sig brukar bli lämnade bakom flocken. Tragiskt kanske kan tyckas men det är sån naturen är.
För några år sedan såg jag ett mycket underligt och nästan lite disturbing klipp som rör just hästars flockbeteende. Hingstar som tar över en flock brukar inte röra fölen i flocken men kan däremot stressa stona att kasta foster de bär på för att kunna föra sina egna gener vidare. Här är det dock inte riktigt det som händer heller. Det handlar om en hingst som har en egen flock som stöter på ett föl från en annan. Och som jag sa, det kan vara lite disturbing.
Sjukt intressant är det dock det där med flockdynamik.
Hästar lever i hierarkiska haremsflockar. Det är alltså en flock bestående av en hingst och ett gäng ston där det finns en rangordning. Det vet de flesta som läst lite om hästars naturliga tillvaro. Det är dock sällan som hingsten faktiskt är högst i rang, ofta är det något av de äldre stona. Eftersom hingsten är far till alla föl i sin flock så jagas unghingstarna iväg så småningom medan ungstona oftast självmant letar reda på en ny flock. Flockarna brukar vara relativt små, de stora hjorderna som visas på TV brukar vara flera flockar.
Hästarna är också flyktdjur och gräsätare. De spenderar i runda slängar ca 18 timmar på att beta. I och med att de flyr vid fara gäller det för fölen att komma upp på fötterna relativt snabbt. Här visar sig survival of the fittest ganska tydligt, precis som bland många andra djurungar. Föl som inte klarar sig brukar bli lämnade bakom flocken. Tragiskt kanske kan tyckas men det är sån naturen är.
För några år sedan såg jag ett mycket underligt och nästan lite disturbing klipp som rör just hästars flockbeteende. Hingstar som tar över en flock brukar inte röra fölen i flocken men kan däremot stressa stona att kasta foster de bär på för att kunna föra sina egna gener vidare. Här är det dock inte riktigt det som händer heller. Det handlar om en hingst som har en egen flock som stöter på ett föl från en annan. Och som jag sa, det kan vara lite disturbing.
