Connemarahjärta

Igår när jag var klar med mina lektioner sken solen, så jag bestämde mig för att jobba klart, fixa lite papper och sedan rida ut. Allt som tiden gick blev det mörkare och mörkare på himlen men jag hoppades att jag skulle vara snabbare än regnet.

Planen var att rida runt dammen igen, fast åt andra hållet för en gångs skull och då kunna skynda mig lite mer på tillbakavägen ifall det regnade. Tanken var kanske inte så dum, men när vi kom till sågen (vilket inte är långt alls) så fick jag inse att regnet nog var snabbast trots allt, så vi vände och red in i nya ridhuset. Strax därefter öppnade sig himlen. Gedion trodde att varenda vägg skulle äta upp honom när det smattrade på taket. Han har ju aldrig varit i nya ridhuset tidigare så han var ganska nervös må jag säga.

Rida lite ordentligt var knappt att tänka på eftersom han var så spänd och när det började åska var det bara att kapitulera för omständigheterna och gå tillbaka till stallet. Kan meddela att vi blev dyngsura bara på den lilla biten...