Connemarahjärta

Idag blev det återigen lite dressyr för den tjocka vita. Tanken var egentligen att försöka rida på utebanan på dagen men jobbet tog längre tid än jag hade tänkt före lektionerna så jag fick rida nu senare på kvällen. Och jag kan ärligt erkänna att jag inte hade lust att göra premiärturen ute i mörker när ingen kan leta efter mig om jag ramlar av... Okej, sannolikheten att det skulle hända är inte särskilt stor, men ändå. Jag kommer för övrigt snart att publicera ett inlägg om just variation och underlag.

Idag fortsatte vi jobba lite galopp. Han var ganska spänd i början eftersom det kom in en spännande treåring i ridhuset, men efter lite övertalning kunde han ändå tänka sig att lyssna ganska bra på mig. Jag hade väl egentligen som plan (B) att se över samlingen lite i galoppen men eftersom han inte var helt med så ändrade jag mig under passet till att fokusera på att få till en bättre bärighet i galoppen.

Jag vågar nästan påstå att galoppen är Gedions bästa gångart även om ingen av dem är direkt toppenbra. Problemet med galoppen är att den behöver bli lite bärigare. För att komma dit behöver jag få honom att ha ett tydligare svävmoment eftersom det annars riskerar att bli lite fyrtaktigt. Jag har fått mycket hjälp av båda mina tränare hur jag ska jobba med galoppen för att det ska bli ordning på det hela. Man skulle nästan kunna bryta ner det till tre huvuddelar:

- Skänklarna ser till att han går fram till handen ordentligt
- Sätet "rullar bollen" och håller därmed takten och framåtbjudningen
- Yttertygeln reglerar galoppen genom att mjukna och säga "gå fram" för att sedan fånga upp och säga "men inte längre än hit" i varje galoppsprång.

Tre saker låter måhända inte särskilt mycket, men när man ska pussla ihop det blir det lätt lite ångkokt i hjärnan =P


Vi är visserligen på väg ut ur bild, men såhär fin kan galoppen faktiskt vara.